absolut ingenting

jag har egentligen ingenting nytt att rapportera om. ändå skriver jag. varför? det vete fan. kanske tänker jag att NÅN måste hålla bloggandet vid liv och uppdatera även på en söndag när resten verkar ha bättre saker för sig. bara för att ge dem dåligt samvete när de återupptar the-web-life på måndagen (från sitt kontor så klart) och ser att jag har suttit här helt ensam. iom detta förväntar jag mig att det finns folk som läser det jag skriver. något som egentligen inte alls är givet...

jag har en fråga. älskar man sitt andra barn lika mycket som det första? nu kommer alla (som jag hoppas läser) skrika rakt ut att det är KLLLLAAAART att man gör! vilken dum fråga!! men jag tycker inte att frågan är dum. i dagsläget känner jag att det är omöjligt för mig att älska någon som jag älskar min lilla son,sparvungen. finns det dubbelt så mycket kärlek i mig? jag kan ju inte dela på kärleken för att då får han mindre än han får idag,så det måste ju bildas mer kärlek när det andra kommer?
och kommer min son att förstå att mamma älskar honom precis lika mycket som förr?
svåra saker,,,

// me