är nog inte vassast i stan..

kom på en sak igår. jag ska ju vara så himla hemlig med allt detta jag startat,och denna blogg ska ju också vara totalt o-existerande. ändå har jag öppnat den med mitt eget konto som jag kommenterar kompisars bloggar med,så det räcker att nån får för sig att klicka på min "nick" och vips! de är här! det kanske redan finns någon som läser i smyg men inte säger nåt,utan väntar tills jag outar oss? jaja. det är ju inte hela världen om det kommer fram,det ökar ju spänningen återigen ett snäpp. :-) jag satt häromdagen och klistrade in foton på lilleman när han var nyfödd. jag har kommit ungefär halvvägs med hans upp-till-et-år:s album. känns sådär då han nyss fyllde två... nu är det på g iallafall. jag blev inte bara liiite nostalgisk när jag gick igenom först magbilderna,sen förlossningen och till slut resten. hela det första året var ju magiskt. allt var nytt och spännande, vi hade så mycket tid tillsammans med hela familjen,sommaren var varm och vacker och hela livet lekte. jag vet att det inte kommer att bli samma sak med nummer två,det har jag inga förväntingar på. jag förväntar mig att det blir helt magiskt på sitt egna lilla vis.
nu sitter jag och lillen och tittar på teletubbies,fast på finska. teletaapit. det är nåt visst med oss finnar,det syns så tydligt på dessa barn.. jag hoppas att min lilla prins är svensk nog för att slippa "det". :-D

//me