fantomtrötthet?

jag tror att jag lider av fantomtrötthet pga magen jag inte har. det känns precis som om jag vore gravid fast att jag är helt 100% säker på att jag inte är det. inte ens nästan. jag har inte ens pratat med läkaren än. verkstaden är inte ens öppen. det kanske är min mentala graviditet som satt igång redan för att förbereda kroppen på vad som komma skall? eller så är det Januari helt enkelt. ;-) jag har små scenarion för mig i huvudet för att intyga mig själv om att detta är vad vi vill. små vardags bestyr som jag tänker ut med en till liten, hur det kommer att vara att ta sig till stan tex, om ena barnet är sjukt,hur påverkas den andra? om Trisse blir svartsjuk, hur gör man då? tänk om jag har två blöjbarn samtidigt? kommer nummer två att vara lika "lätt" som nummer ett har varit? självklart får jag inga svar,utan alla tankar tänks i en dimma som är lite lätt babyblå,små fåglar kvittrar i bakgrunden,alla ler fånigt och är såååå lyckliga. jag är klädd i en riktig törnroseklänning och håret är morotsfärgat och lockigt. Jimi har knäbyxor och ett svärd hängandes från bältet. ifall han skulle råka på någon drake eller nåt. allt detta sker ofcourse precis innan vi utbrister i allsång. (självklart sjunger vi alla som gudar). något säger mig att detta är lååångt ifrån hur verkligeheten kommer att se ut...men hur illa kan det gå? kärleken an har till sitt barn kommer väl ändå se till att man inte KAN ångra sig, för att i slutändan har man ju det underbara barnet. och det överväger allt.

djupt,så djupt.

Jag