tillåt mig skratta!

vem fan försöker jag lura? klart som fan att detta kommer ut illa kvickt, frågan är bara i hur stor omfattning. ska man då avslöja sig för de man egentligen skulle vilja berätta för först eller ska man vänta på det oundvikliga? Min kära make,som visst också har en del att säga till om säger att vi ska vänta,men jag tror inte att han förstår hur hög risken att bli ofrivilligt outad är. jag kanske bara ska avslöja mig för ett par som antagligen ändå hittar hit? samtidigt vill jag ju skvallra och spekulera och planera med nån. Jag vet, här kommer ju min älskade make in i bilden igen,men jag vill ju tjej-snacka om det här! man kan inte planera detaljer med en kille på samma sätt,de orkar inte älta på lika hög nivå som vi. därför är kvinnorna överrepresenterade i bloggvärlden. (min egna hypotes,finns ingen som helst veteskaplig studie bakom) det är ju exakt en månad kvar tills jag ska på Läkarbesöket med stort L,och sannoliheten att jag kommer att kunna hålla tyst en månad till är ju ungefär som att kvinnorna i somalia ska få rättigheter.

nä,detta går inte.

JAG-MÅSTE-UT

//Me