ploppar fram!

helt plötsligt är magarna i vädret överallt,bara för att suget är starkare än någonsin. jag ska inte komma och påstå att jag inte är nervös inför framtiden, för det är jag. nästan så att jag bajsar på mig när jag tänker på det. nästan. än så länge har jag lyckats hålla mig dock. det blev extra tydligt på släktträffen förra helgen hur viktigt det är med syskon. även om jag och min syster inte alltid dragit jämnt, inte drar än idag trots att vi är "vuxna" ,men vi har ändå haft väldigt mycket nytta och glädje av varandra. på alla resor har det alltid varit roligare när man har varit två,även om den andra varit allt annat än vänlig för det mesta. jag tänker också på kommande släktträffar,när barnen är stora och kan busa med sina kusiner som vi busar med våra,och då gäller det att man skaffar fram lite kusiner åt kusinerna att busa med. hajjarni? allt annat får lösa sig helt enkelt. en annan sak som jag förresten såg på båten var att de föräldrar som bara hade ett barn var tamigfan patetiska! sånt lallande, och gullande hela tiden att jag nästan fick exem. och jag är precis likadan. hela min existens ligger på Tristans axlar och jag tror att det är en alldeles för tung börda för en så liten kille att bära. risken att han blir förstörd är stor,så han ska få nån att dela den bördan med. förhoppningsvis.

märks det att jag har blivit extra nervös nu när nån vet?

//me