ville så gärna

jag ville så gärna berätta för folk idag,att snart är det en ny liten på gång.förhoppnigsvis. när jag visade den nya vagnen för min syster och hon tittade lite undrande på den och medgav sen att den är visst snygg,om inte lite stor. då hade jag sån lust att säga att den snart kommer att fyllas ut.förhoppningsvis. sen sa min systers fd svärmor att lillen blivit så stor, och jag ville så gärna säga att det är tur att vi kommer att få uppleva bebistiden igen,förhoppningsvis, då det går så fort. men jag sa inget. jag nickade och log och låtsades som ingenting. och fick en liten liten klump i magen av att inte kunna dela med mig av detta för att det ska vara så förbaskat svårt för oss! varför kunde inte jag få vara normal och inte behöva oroa mig för varenda pytte-jävla-steg? jag kunde väl ha fått sluta med p-piller för att sen en månad senare läsa ett plus på stickan? det är tamigfan inte rätt.

vi dreglar idag över IKEAs nya utemöbler i konstrotting. jag får shoppa mig gladare.

//me