2 veckor...

nu är det två veckor kvar tills det är dags för nya blodprover. två veckor har den förbannade mensen på sig att rinna ner för benen (charmigt) och visa att äggen är loss därinne. två ynka veckor. jag har inte så mycket hopp kvar på den punkten,samtidigt som jag mer och mer börjar acceptera att det kanske inte funkar. det är ju bra som det är nu också,så varför var jag tvungen att riva upp allt igen? jag har ju alltid sagt att "bara jag får EN". man ska inte ändra sig... känner mig som en otacksam bortskämd jävla snorunge som inte uppskattar det hon faktiskt har. undrar om jag kan övertyga maken om att ta ett fosterbarn om det inte går. :-? det är faktiskt det enda han nånsin vägrat ge mig, så antagligen inte. jag har ju min son,och flickorna har jag ju också. typ. jag kanske låter deppig,men det är jag inte även om det är något ledsamt att komma till insikt. det är helt okej ändå.

/me