jag har börjat acceptera det eventuella läget. skulle det vara så att det inte funkar för oss,så går jag inte sönder. jag har så mycket annat att glädjas åt,och är väldigt lycklig i mitt liv som det är. livet tar inte slut bara för att man inte kan avla av sig,även om det känts lite så förr. jag har inte gett upp,utan ska på nya blodprover i veckan, jag är bara inte så hysterisk över resultatet. det känns rätt skönt att ha kommit så här långt i bearbetningen.
me
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skönt att du är inställd på det värsta.. Men ta det med en klackspark.. Tror du verkligen att ni är redo att ge upp redan om ett halvår??
Skicka en kommentar