mardrömsnatt

inatt bubblade min gamla mardröm till ytan,och jag var skräkslagen. i drömmen var jag gravid,ganska långt gången,och jag satt och grät ångrandes vårt beslut. jag grät och var fet och ful och olyckligast i världen. jag födde barnet,en bedårande liten flicka,och jag fortsatte att gråta. jag grät över detta stackars vackra barn som inte fick den kärlek hon förtjänade,över lyckan som inte ville infinna sig som den gjorde när sonen lades på bröstet för första gången. när jag vaknade hade jag fortfarande en gråtklump i halsen, men den försvann fort när jag vaknat till liv. jag vet att oavsett vad så kommer mitt barn att få all kärlek h*n kan hantera,och lite därtill. jag kommer att vara precis lika lycklig över mitt andra barn som jag var/är över mitt första. det finns ingenting att ångra då allt annat är sekundärt. men försök att intala dig själv om det mitt i den svartaste av mardrömmar.

me