på sätt o vis...

...är det positivt att det inte gick lika lätt denna gången som förra. eller lätt o lätt, ni vet vad jag menar. på detta vis har båda barnen fått varsin historia, istället för att den ena är en kopia på den andra. ifs så finns inte det andra barnet ännu så det finns ingen historia att berätta, men anyhow...
igår satt jag på dass (anteckna gärna, det var hemskt intressant att veta att jag varit på dass) det är ändå där jag oftast kläcker mina idee´r. kan vara för att det är i princip där jag får sitta ifred. ibland. hur som helst gick jag fram till maken efter min session och sa, "tänk om vi får trillingar, alltså på riktigt, och alla tre är tjejer. vi har bara två tjejnamn. vad ska den tredje heta då? eller tänk om det blir fler än en kille? vi har bara ett killnamn!"
maken tittade på mig,lite trött i blicken och undrade om jag verkligen tycker att namn är det största problemet ifall vi får trillingar,( ja,det där med sängen har jag ju löst med våningspjälsäng) och ifall det är något att isf bli svettig över nu, när vi inte har en endaste en på gång. för att göra mig glad kom han snabbt på ett till killnamn,så att vi har två av varje. vad är sannolikheten att man får trillingar och alla är samma kön?

i´m a svettpärla,yes i am!

Me