idag tänkte jag att nej, inga mer barn. jag ångrar mig, jag ska knyta äggledarna i dubbelknutar, dra ut äggstockarna och kasta dem i sjön. hoppa lite på dem innan så att de garanterat är obrukbara i all framtid. sy ihop hela murvan så att inget nånsin mer kommer in,eller ut. hur hade jag klarat att ha en liten idag när den stora var helt omedgörlig? hur hade jag fått hem honom om jag inte fått bära och släpa? hur ska jag nånsin klara av två trotsiga samtidigt? är det vettigt att utsätta sig för det?
me
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
om alla andra klarar det så ska väl banne mig du oxå klara det!!! Eller? :-D
På något underligt sätt så går allt utan att man märker det. Eller nja.. kanske inte riktigt allt. Men att ha två barn tillhör det som GÅR. ;-)
Skicka en kommentar