inatt har jag haft medicin-illamånde-återfall. lagom kul då det är jättesvårt att sova när man mår så dåligt. att tonåringen pratade i telefon halva natten gjorde inte sovandet lättare,men det var trots allt illamåendet som var värst. varför nu när jag varit symtomfri så länge? varför fråga saker man ändå inte kommer att få nåt svar på? nu väntar vi på mensen och har bunkrat upp med trosskydd för att slippa blöda igenom byxorna när överraskningen är framme.
Me
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar