blickvandring

en och annan blick har börjat vandra neråt magtrakten på senaste tiden,men ingen har vågat sig på att fråga ännu. det skulle ju som sagt kunna vara osunt leverne som gött kulan så jag förstår att man inte frågar. jag skulle inte heller göra det,utan helt enkelt vänta tills magen växer ytterligare. drygt två veckor kvar av de osäkra veckorna,sen ökar chanserna att lyckas. även om vi bittert fått erfara att det mycket väl kan gå åt skogen även efter dessa 13 veckor. ibland kan jag fortfarande få en liten panik-känsla ifall vi fattat rätt beslut. självklart vill jag ha barnet,och kommer att älska mer än livet själv,men jag kan inte hjälpa att tänka tillbaka på tiden då vi absolut inte ville ha fler,utan var supernöjda med livet som det var. allt är ju fortfarande så enkelt. vi behöver bara fokusera på sonen,och tjejerna ibland även om de helst inte vill ha vår fokus annat än när plånboken öppnas. ;-) snart har vi förhoppningsvis en sprillans ny bebis och även om det kommer att vara fantastiskt,så kommer det även att krångla till vissa saker. det är väl åtminstone tur att det blir 3,5 år mellan dem,så sonen kommer att förstå och kunna klara sig själv i många situationer. en helt grundlös oro egentligen men jag kan inte hjälpa att undra ifall vi inte léver bäst just nu? Me