acceptans

då har det konstaterats i flera instanser, det har klämts och känts och bekräftats. mitt ben är inte det snyggaste benet i världen,men inte heller det fulaste,så det finns inte så mycket att göra i dagsläget förutom att fortsätta med salvan och stödstrumporna. kruxet är väl egentligen att det spridit sig till ena skinkan så min platta knappt existerande cellulitröv har nu fått sällskap av åderbråck. ååå vad min make måste jubla! men hur göra med röven? allvarligt alltså. mig veterligen finns det inte stödstrumpbyxor,och även om de fanns,vore det värt obekvämligheten? jag kanske skulle specialtillverka en kroppsstrumpa i pansartyg för att vara på den säkra sidan? hur blir det sen när jag ska börja jobba igen om benet liksom dör efter halva dagen? dags att skola om sig? är det nu jag ska bli en sån där "shopcontroller" som sitter på kontoret och häckar,och oftast är just gamla avdankade ansvariga som inte pallar med det hysteriska tempot och ansträngnigen i butik? är det nu det är dags att gå i pension?

Me

ps. det FINNS många shoppisar som sitter där för att de vill och är duktiga också. alla är inte butiks-leftovers.