lilla tjockisen.

vad är det med det här sov-vägrandet han sysslar med idag? korta powernaps är allt han bjussar på,och nu på kvällen verkar han inte vilja sova alls. men om jag vill då? har jag ingen som helst talan längre eller? det borde jag ifs vetat sen förra gången,men precis som förlossningssmärta är det nånting man förtränger. helt plötsligt minns man sitt lilla gapmonster som det lättaste barn på denna jord och alla bebisminnen är lite dimmiga i kanten. ni vet som i serien " våra bästa år" som går på bästa sändningstid på tv. igår lyckades vi boka kyrka till dopet, och idag var vi och tittade på fikalokalen som hör till. vad jag undrar är hur det är tänkt att hela vår familj ska lyckas vara på plats, finklädda och allt med bullar o tårtor färdiga 11.00 en lördag? spännande är vad det kommer att bli.

nu ligger min sprattelgubbe i babysittern och sprattlar och pratar. en granne kom med en bra benämning för honom, trygghetsmissbrukare. och det är verkligen en målande beskrivning. :-D

Me