ologiskt

när jag hade fått mitt första barn,var jag helt övertygad om att ALDRIG skaffa fler barn. det skulle bara vara vi,och jag var mer än nöjd med det. tills sonen var ett par år och helt plötsligt vände det totalt. bara sådär och jomenvisst. vi skulle absolut ha en till, helst redan på en gång. och så kom lillebror. allt gick kolossalt mycket enklare med skaffandet av nummer två,mest eftersom mina dubbla fel var namngivna och vi visste vilka droger jag behövde. now to the scary párt. jag är småsugen på att bli gravid igen. jag vet. det går mot allt jag nånsin sagt,men efter förra kovändningen är inte mitt ord så mycket värt ändå. jag som var känd för att hålla det jag en gång sagt.. nåja. jag har inte ens luftat detta med maken. det känns så absurt. det är bara två månader sen jag låg på förlossningen och förbannade hur ont det gjorde,och nu sitter jag här. jag har inte ens hunnit med någon förlossningsberättelse och det ska till fler barn`? nähe du. det får vara nog. jag måste komma i bättre tankar och det fort! man kanske kan sluta tillverka medicinen som gör det ens möjligt för mig att tjockna?

hypnos,funkar det?