rollin

det känns så konstigt normalt att ha våra två killar nu. så konstigt att jag inte kan tänka mig hur det hade varit utan den lilla korven. hur var det innan? hade man mer tid? eller planerade man bara annorlunda? självklart är man mer bunden ju fler ungar man skaffar,det blir inte samma frihet som med första,men samtidgt är ju storebror ingen liten unge längre så han sköter sig väldigt mycket själv,bara man svarar ibland när han går igång och babblar. och det gör han nästan konstant. men skulle jag vilja ha ett barn som inte låter? eller tar plats? jag tror inte det,även om nerverna får töjas åt både det ena och andra hållet innan det är läggdags. de är två olika personer,med helt olika personlighet så det ska bli spännande att se hur de blir som större. Maken är fortfarande inne på ett till,men jag känner inte att mina nerver räcker till. jag vill inte bli den där utarbetade gapiga gnällmorsan som aldrig orkar nånting. jag vill att de ska kunna ha fritidsintressen utan att man ska behöva pussla om hela livet. det får nog räcka såhär... fast det har vi väl hört förut? ;-)

Me