omvänt

maken kanske tyckte att han var rolig när han retades med mig förut.lockandes med en till graviditet,en till liten bebis. nu får han så han tiger när jag beställde hem bebiskläderna igen,efter att syster är klar med dem. i väntan på beslut om det ska bli fler. inga beslut är fattade. jag äter min medicin för att bli "normal" i huvudet så det kommer att vara fysiskt möjligt när beslutet är fattat. eller så blir det inga fler och vi skickar vidare kläderna sen. vem vet? just nu är jag dagligen svartsjuk på maken som får vara hemma med lillkorven, och både lämnar och hämtar fimpen varje dag medan jag själv åker till jobbet när de äter frukost och kommer hem till middagen för att sen söva dem. jag saknar tiden med dem. vardagstiden. leka med lego. lära lilleman kasta boll eller bara titta när han försöker dra sig upp eller ålar fortfort efter katterna. därför är jag extra vaken på sånt när jag väl är hemma, rädd för att gå miste om en enda sekund. i februari går jag ner i arbetstid. alltid nåt.

me