borta!

det blev en mödosam resa till Skanstull för borttagande av spiral. inte en endaste liten plogbil hade synts till innan det var dags för snorbollen att ge sig ut. pust och stånk, det är jobbigt att pulsa när ögonen rinner ,näsan värker och rinner den med medan benen slirar ömsom fram,ömsom bak. men fram kom jag! mest tack vare envisheten,men även tack vare att tunnelbanan för en gångs skull var i tid, även om de varnade för förseningar. Träffade en superenergisk barnmorska som drog ut kopparbiten i ett nafs och förkunnade " så,nu kan du bli gravid redan om tre-fyra dagar!" nja, riktigt så bra kommer det nog inte gå,men det var helt onödigt att börja förklara det komplicerade läget för henne så jag log och sa "jaha, men så bra". på vägen hem var folk konstiga.de log,och släppte fram mig och var allmänt trevliga. sånt gör mig misstänksam så jag tror att de var jehovas vittnen allihop,ute efter mitt svaga psyke. de kanske trodde att tårarna kom av sorg,och inte av bihåleinflammation.

Jag tog upp frågan med maken imorse igen. jag sa att jag fick lite panik när jag hörde vänner berätta om hur jobbigt det var med två små,och frågade om han verkligen var säker på att detta är vad han vill. till svar fick jag att detta inte är ett ämne där man helt plötsligt kan komma och säga att man ändrat sig,utan har man en gång sagt ja så får man stå fast vid det. jag förstår var han vill komma samtidigt som jag helldre vill att han ändrar sig nu än sen när det är på g. jag känner mig väldigt kluven- helt plötsligt känns mina gamla tankar och planer så logiska,samtidigt som jag väckt min babis-längtan. äh, det är väl bara att tuta och köra?

//Me