idag har jag läst om folk som har två,som har fått sin andra nyligen och första är i fimpens ålder. de är allt annat än glada just nu,vilket får en att undra. vi har fördelen att det blir längre åldersskillnad mellan barnen,så det borde bli lättare,och det kommer säkert dagar då det inte kommer att kännas som persikopaj. de dagarna finns redan nu. men vi ska väl klara det? visst måste väl de positiva delarna vara fler? imorgon ryker spiralen. steg ett. bara arton steg till...
min underbara son har varit helt underbar idag. jag har fått massor av kramar,han har suttit snällt bredvid och på mig,han åt upp all sin mat till slut,drack sin mjölk, vi läste sagobok och spelade på en minisynth. han kanske kände på sig att mamma inte mår så bra,och med pappa på jobbet är det bäst att rätta sig i ledet! :-D
confused
//Me
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar