Välkommen

Hej och välkommen. Här börjar historien om barn nummer två. Jag kan lova skratt, jag kan nog lova en och annan tår,det enda jag inte kan lova är resultat...

tisdag 26 januari 2010

slimer

kommer ni ihåg slime-klumparna man hade som liten? meningen med dem var att de skulle hålla sig i en boll/klump och man skulle kunna sätta fast dem här och där för att äckla sina stackars redan stressade föräldrar? och just när man hade satt fast dem på en soffa,gärna ny, eller en tapetvägg,så höll de inte klumpformen utan blev kladdiga och lämnade slemspår efter sig? så att ens stressade stackars mamma blev en hysterisk jag-ger-fan-upp-snart mamma? så känner jag mig nu. inte som mamman som ger upp,utan slemklumpen som slemmar av sig överallt. febern verkar ha gått ner under natten,några milligrader iaf,men slemmigheten står mig upp i halsen och det känns att det snart kommer snor ur öronen. Fimpen är på dagis idag,och maken som är ledig har åkt iväg på diverse ärenden (läs shoppa) så nu råder lugn i huset. om jag blundar kan jag låtsas att det är städat också.
i övermogon är det dags för gynbesöket så jag hoppas verkligen att jag är frisk till dess.
det känns verkligen trist att ligga här då man vet hur allt rasar på jobbet. vi har säsongstart snart och förra veckan tyckte vi att vi låg bra till. nu är läget helt annat...fan! jag borde väl hinna jobba detta året ut innan det blir dags att gå hemma? jag har sån lust att planera allt redan nu. havandeskap, föräldrardagar, jobba extra för att stretcha på dagarna. men kommer ganska fort på att det inte är någon idé då vi inte ens är igång ännu. jag kan erkänna att jag känner avund mot de som kan sluta ta sina piller med tanken "händer det så händer det" samtidigt som jag är tacksam över att åtminstone ha en möjlighet att få egna barn. just nu är jag otålig... och det blir inte bättre av att inte få berätta. eller det kanske inte gör varken till eller ifrån,vad vet jag,men det vore kul med lite kommentarer och bollplank. idén var ju min från början,men nu är det maken som vägrar att släppa det. jag har gått med på att hålla det "hemligt" (i en öppen blogg,,heheh) tills vi har träffat Läkaren.

dags att vila och hoppas att jag kan undvika 7:th heaven även idag.
//Me

Inga kommentarer: